Panik!

Det var länge sedan jag hade sån panik. Först glömde jag bort tiden så vid 10 över 10 panikpackar jag för att cykla till jobbet. Jag var ute på cykeln vid kvart över och börjar trampa som en galning. Kommer till jobbet på minuten då jag ska börja. Väl på jobbet hinner det gå en halvtimme sedan kommer stresstankarna fram. JAG HAR GLÖMT ATT STÄNGA AV SPISEN! Försöker förbrilt få tag i någon med bil. Ringer eve, inget svar, skickar sms till Minna och Ph. Ph svarar men har inte tid att åka till Kalmar från Öland. Minna svarar, jag ringer upp med paniken i rösten. "Ja självklart åker jag och kollar åt dig!" Hon störtar hit hämtar mina nycklar och åker till lägenheten. Efter några minuter ringer hon. "Det är ingen fara, spisen är avstängd" Det var evigheter sen jag jag var SÅ stressad över mina egna tankar. Det är tur att man har bra vänner som stöttar en i situationer som denna. Jag brukar vara manisk med att kolla så allt är avstängt. Även då får jag ibland såna tankar men då kan jag lugna mig själv med, "Nej du kollade det innan du gick!" Nu kan jag andas ut igen! livet går vidare och lägenheten är i behåll.