Jag har så mycket jag vill skriva men hela huvudet är blankt.
Hur kommer det sig att när man tycker att allt går bra och livet börjar ordna upp sig, då, det är DÅ allt går åt helvete.
Jag vet inte vad jag vill. Jag kom just på varför jag hatar Sverige och flyttade till England.
Varför ska motgångar vara så svårt?.. Och varför är livet så fullt av dom?
För några veckor sen var det bara att citera Liftarens guide till galaxen och sen gå vidare med ett leende. 42, vad mer ska man egentligen behöva? När livet är framför en ska man kunna se de stora vänliga orden "Don't Panic"!
onsdag 13 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar