Den första månlandningen skedde 1969, Det var stort! Rymden är något som alltid har fascinerat mig och tanken på att det inte finns någonting som kan mäta sig med dess storlek är underbar. Så nästa gång ni ligger under natthimlen och tankarna snurrar i huvudet, kolla då upp bland stjärnorna utan att försöka se slutet, det finns alltid där det är bara väldig, väldig långt bort. Jag tror det kommer gå bra, men om det inte skulle göra det så finns det alltid ett slut trots att man kanske inte riktigt ser det. Det kan se mörkt ut på vägen dit, men då har man alltid stjärnorna som hjälper att visa vägen.
måndag 5 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar